Visst, vi bor här i slummen med alla de andra, men inte som alla andra och inte på samma villkor.
Vi kan ta små pauser från lukten av bränd plast (varje dag brinner hundratals sophögar och människorna andas in ångorna) och alla dammiga barn som inte kan betala skolavgiften och istället bara ÄR där ALLTID och lika glada att se dig. Vi kan åka in till stan och köpa en kaffe, gå på Internetcaféet och få inputs utifrån eller, som i lördags ta en spontanutflykt till en liten håla söderut.
Att de flesta här budgeterar för dagen och precis får det att gå ihop märks framförallt genom att alla varor i Nyalenda går att köpa styckvis eller i små förpackningar. Inne i stan köper man 1 kg socker, här finns det uppdelat i dl-påsar, jordnötterna i stan fås i 10 shillings strutar och i Nyalenda i hälften så stora för 5 shilling.
Hela slummen kryllar av små egna business; många försörjer sig på att sälja antingen snabbmat som mandazis, grillad majs, friterad fisk och Pommes Frites eller frukt och grönsaker (tomater, rödlök, sukumawiki (god grässmakande grönsak som tillsammans med majsgröten Uguali äts minst en gång per dag) avokado och ananas kan köpas i varje hörn). Att vara träkolsförsäljare är också vanligt, kolet säljs i spannar eller påsar och packas för hand. Varje kvarter har en slaktare, ofta med angränsande bar (fråga mig inte varför men folk gillar att hänga vid slakterierna). Efter dessa nödvändigheter kommer de många frisersalongerna som rakar männen och ger kvinnorna extensions och skräddarna som sitter överallt med sina mekaniska symaskiner.
Nyalenda fylls varje dag (och nästan varje natt) av musik ur enorma, sprängda högtalare. Jag skulle faktiskt säga ett det är en bra prioritering att lägga sina sista slantar på dessa musikanläggningar, musiken skänker väldigt mycket glädje och man ser ofta folk som spontandansar till musiken. Under söndagarna fyller ljud från extra stora musikanläggningar och uppspelta präster varenda vrå.
Hos dessa människor som äter samma rätt varje dag har Coca Cola sått ett frö som grott och skaffat sig starka rötter. Folk är helt tokiga i SODA, att dricka läsk är ett tecken på status. Coca Cola har verkligen köpt hela samhället; överallt syns Coca Cola bodar, Coca Cola stolar, Coca Cola skyltar och till och med hela Coca Cola hus.
Många djur finns representerade; enorma grisar, kor och getter traskar omkring och äter sopor dag ut och dag in, på nätterna går de in till sin ägare och tryggheten. ”Ett dumt djur lever inte länge” dvs det djur som inte går tillbaka till sin ägare under natten får räkna med att bli stulna och upphackade. Vildhundarna håller låg profil på dagen men blir kaxiga på nätterna.
Foundraisings och begravningar är vanliga och ser liknande ut utifrån; partytält med mycket musik, folk som kommer och går och tal ur rossliga mikrofoner. Begravningarna vittnar om malaria och HIV/AIDS. Foundraisingarna ger en glimt av den fantastiska känslan av att hjälpas åt och dela med sig av det man har; att man får in något från folk som inget extra har är fint…
Nyalendas vägar är gropiga grusvägar och rännilar med mindre rent vatten. Det samlas såklart mycket sopor i vägkanterna men man håller det relativt fritt där man går. Där det samlas mycket sopor luktar det kväljande mitt på dagen när solen gassar och när det regnar blir allt en enda sörja. Fötter och skor (vi har flip flop i plast som de flesta här) sköljs alltid av efter att ha varit ute. För att hålla mig ren måste naglarna hållas korta och jag har köpt shos bite att skrubba fötter och ben med varje kväll. Vi har inte haft varmt vatten på länge nu så ibland när jag vill ha bort det där lilla extra skiten är det bara att koka vatten och tvätta sig över en balja.
De gemensamma latrinerna blir snabbt överfulla, man måste då vänta tills grundvattennivån sjunker innan man kan börja använda dem igen, de luktar hemskt även på avstånd och jag är glad att Vi har en toalett inomhus och en privat latrin i trädgården när vattnet är slut.
Ibland när går hem på natten träffar ljuset från ficklampan någon som naken tvättar sig över en balja i skydd av mörkret.
Att de flesta här budgeterar för dagen och precis får det att gå ihop märks framförallt genom att alla varor i Nyalenda går att köpa styckvis eller i små förpackningar. Inne i stan köper man 1 kg socker, här finns det uppdelat i dl-påsar, jordnötterna i stan fås i 10 shillings strutar och i Nyalenda i hälften så stora för 5 shilling.
Hela slummen kryllar av små egna business; många försörjer sig på att sälja antingen snabbmat som mandazis, grillad majs, friterad fisk och Pommes Frites eller frukt och grönsaker (tomater, rödlök, sukumawiki (god grässmakande grönsak som tillsammans med majsgröten Uguali äts minst en gång per dag) avokado och ananas kan köpas i varje hörn). Att vara träkolsförsäljare är också vanligt, kolet säljs i spannar eller påsar och packas för hand. Varje kvarter har en slaktare, ofta med angränsande bar (fråga mig inte varför men folk gillar att hänga vid slakterierna). Efter dessa nödvändigheter kommer de många frisersalongerna som rakar männen och ger kvinnorna extensions och skräddarna som sitter överallt med sina mekaniska symaskiner.
Nyalenda fylls varje dag (och nästan varje natt) av musik ur enorma, sprängda högtalare. Jag skulle faktiskt säga ett det är en bra prioritering att lägga sina sista slantar på dessa musikanläggningar, musiken skänker väldigt mycket glädje och man ser ofta folk som spontandansar till musiken. Under söndagarna fyller ljud från extra stora musikanläggningar och uppspelta präster varenda vrå.
Hos dessa människor som äter samma rätt varje dag har Coca Cola sått ett frö som grott och skaffat sig starka rötter. Folk är helt tokiga i SODA, att dricka läsk är ett tecken på status. Coca Cola har verkligen köpt hela samhället; överallt syns Coca Cola bodar, Coca Cola stolar, Coca Cola skyltar och till och med hela Coca Cola hus.
Många djur finns representerade; enorma grisar, kor och getter traskar omkring och äter sopor dag ut och dag in, på nätterna går de in till sin ägare och tryggheten. ”Ett dumt djur lever inte länge” dvs det djur som inte går tillbaka till sin ägare under natten får räkna med att bli stulna och upphackade. Vildhundarna håller låg profil på dagen men blir kaxiga på nätterna.
Foundraisings och begravningar är vanliga och ser liknande ut utifrån; partytält med mycket musik, folk som kommer och går och tal ur rossliga mikrofoner. Begravningarna vittnar om malaria och HIV/AIDS. Foundraisingarna ger en glimt av den fantastiska känslan av att hjälpas åt och dela med sig av det man har; att man får in något från folk som inget extra har är fint…
Nyalendas vägar är gropiga grusvägar och rännilar med mindre rent vatten. Det samlas såklart mycket sopor i vägkanterna men man håller det relativt fritt där man går. Där det samlas mycket sopor luktar det kväljande mitt på dagen när solen gassar och när det regnar blir allt en enda sörja. Fötter och skor (vi har flip flop i plast som de flesta här) sköljs alltid av efter att ha varit ute. För att hålla mig ren måste naglarna hållas korta och jag har köpt shos bite att skrubba fötter och ben med varje kväll. Vi har inte haft varmt vatten på länge nu så ibland när jag vill ha bort det där lilla extra skiten är det bara att koka vatten och tvätta sig över en balja.
De gemensamma latrinerna blir snabbt överfulla, man måste då vänta tills grundvattennivån sjunker innan man kan börja använda dem igen, de luktar hemskt även på avstånd och jag är glad att Vi har en toalett inomhus och en privat latrin i trädgården när vattnet är slut.
Ibland när går hem på natten träffar ljuset från ficklampan någon som naken tvättar sig över en balja i skydd av mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar